Programkommentarer

Få av de kvinnliga barockkompositörer som existerat är kända och spelade idag. Historien och historieskrivarna har gjort deras musik näst intill bortglömd. Med tiden har kvinnors komponerande blivit mer synliggjort. Vi presenterar här fyra av dessa kompositörer.

1715 publicerades i London 12 Triosonater under pseudonymen Mrs. Philharmonica. Kompositören var med högsta sannolikhet kvinnlig och välutbildad. De sociala konventionerna på den tiden gjorde det svårt att hitta någon som ville publicera en kvinnas verk om man inte tillhörde överklassen. Sonaterna är det enda som finns publicerat av henne.

Isabella Leonarda (1620-1704) tillbringade sitt liv till stor del på klostret Collegio di Sant’Orsola i Novara. Först vid 50 års ålder började hon komponera mer regelbundet. Hon var mycket produktiv och skrev nästan 200 verk. I Novara var hon en mycket uppskattad kompositör men i resten av Italien var hon okänd.

Anna Bon di Venezia (1738-efter 1767) var kompositör, sångerska och cembalist. Född i en musikerfamilj började hon sin utbildning när hon var fyra år på Ospedale della Pietà, den berömda skolan där Antonio Vivaldi undervisade. 1756 blev hon och hennes föräldrar anställda hos Friedrich von Brandenburg-Bayreuth. Anna Bon di Venezia publicerade här sina flöjtsonater vid16års ålder. 1762 blev familjen anställd på hovet Esterházy i Eisenstadt där Anna och hennes mor sjöng i Joseph Haydns ensemble.

Elisabeth Jacquet de la Guerre (1665-1729) är uppvuxen i en musikerfamilj. Redan vid 5 års ålder spelar hon cembalo för Louis XIV. Vid 15års åldern blev hon hovmusiker. Hon lämnade hovet 1684 och gifte sig men fortsatte att verka som musiker. Hon är den första kvinnan i Frankrike som komponerar en opera och var berömd för sin samtid.